Någon som vill ha ett annorlunda tips på hur man svarar barn som ställer märkliga frågor om allt möjligt? Ett tips från 60-talet närmare bestämt...När min syster och jag var små och ställde jobbiga frågor om varför maten såg ut som den gjorde...om den kanske såg lite annorlunda ut eller hundra andra frågor som 3-6-åriga barn kan ställa om allting då hade min far en standardmotfråga som han tyckte funkade utmärkt. Den löd som följer: "Vet ni vad  det vita i måsskiten är?"  Och vi som alltid glömde bort svaret på det frågade varje gång i flera års tid (senila redan då?): "Nääää va ä de??" "Det är skit det åxå" svarade han utan att röra en min. Hehehe..

För de som inte är uppfostrade med den sortens humor så betydde svaret bara att: "Fråga inte så mycket strunt. Det ni tycker ser/verkar konstigt är precis likadant som det övriga ni är van med".

Därmed inte sagt att min mammas mat inte var god - den var alldeles väldigt god...äh ni fattar!