När S gick i femman eller sexan, då när man börjar med hemkunskap, så skulle läraren gå igenom ämnet Salt med klassen. Hon frågade eleverna om de kunde räkna upp några olika sorters salt och sonens klasskamrater svarade "koksalt!", "havssalt!", "bordsalt!" osv och läraren gav dom rätt för allt. Till slut när förslagen börjar tystna så säger S "timjansalt?!" och han upptäcker att läraren ser ut som ett frågetecken och frågar upp om hon hört rätt. Hon funderade säkert efteråt var han fått den udda idén från.

Men se..det fanns en förklaring. Hans föräldrar var "boven". Ända sedan S var riktigt liten har vi tagit salt från en sån där stor pappkartong och hällt över i en gammal Santa Maria Timjan-burk för att lättare kunna dosera vid matlagning. Det var den han hade vuxit upp med...- inte lätt att veta då!

Möjligtvis revanscherade han sig en del inför samma lärare året efter. Jag var där på "studiebesök" just när de hade hemkunskap och den lektionen skulle de lära sig allt om ost och ostbricka. Pedagogiska fröken hade tagit med sig några typiska ostar och hon hann knappt ställa frågan förrän S talat om vilka de var. Sedan när de dessutom fick var sin ostbricka (som han älskar) med de olika ostarna (och kex) och flera av kompisarna rynkade på näsan och inte ens ville smaka mögelostarna så gick S runt och peppade dom/alternativt tog deras mögelostar och smaskade glatt i sig allt. Fröken såg väldigt nöjd ut med honom DÅ iaf ;-)