När min pappa var liten var han en riktig liten spjuver. Rättelse: det är han fortfarande.

Efter 2a världskriget slut så började Sverige importera bananer (igen?) och när pappa var i småskoleåldern och satt och hängde utanför byns lanthandel med 2 kompisar så kom handlaren plötsligt ut och frågade om de ville smaka en banan var. Det är svårt att fatta nu men det var väldigt "märkvärdigt" då. Ingen av de tre grabbarna hade ätit banan förr i sitt liv så de svarade andäktigt: "Jaaa!". Så snart handlaren avlägsnat sig frågade pappa om de inte skulle ha en kappätartävling - vem äter upp sin banan snabbast? De två kompisarna hakade genast på och upptäckte för sent att när de just tryckt i sig sina bananer, utan att riktigt känna hur den smakade så ropade pappa triumferande. "Ha, jag har hela min kvar!" och började sedan njutningsfullt mumsa i sig sin första banan låååångsamt och retfullt...