Minns ni Minicyklarna som fanns förut? De hade mindre hjul än en vanlig vuxencykel och kunde dessutom vikas ihop på mitten. Min far och mor skaffade 2 såna och hade med sig dom på båtsemestrarna. På så sätt kunde de göra små cykelutflykter när vi tog i land på nått nytt ställe - för min syster och jag fick åka bak på pakethållarna. Vid ett sånt tillfälle, när jag var i 4-årsåldern och vi åkte i en nerförsbacke så fick jag ett mycket korkat infall. Jag satt och funderade på om man inte skulle kunna bromsa farten om man stoppade in en fot i bakhjulet. Jag har alltid varit farträdd...Sagt och gjort - in med foten bland ekrarna! Tvärstopp och stor smärta följde! Som tur är så är man ju mjuk i den åldern så inget blev brutet men en lättare stukning och en del skrapsår uppkom.

Nån vecka senare så hade vi tagit i land vid  Högbonden, ostkustens högst belägna fyr (80 m. ö. h.). De 3 barnfamiljerna som följdes åt i båtar tyckte att det skulle vara kul att gå upp till fyren via en stig och x antal trappor. Jag började nu ömka mig över att gå hela den långa, branta vägen med min skadade fot så pappa lät mej sitta på hans axlar hela vägen upp. Pust! Men va konstigt! Snabbt tillfrisknande pga den vackra utsikten kanske - för på väg ner så sprang jag tillsammans med de andra barnen. Pappa var inte lika road..hehe!