När Simpan var strax 3 år gammal så var hans mormor och morfar barnvakt och de åkte med båten till Lill-Sladan för att bl a plocka blåbär. När vi kom dit med bil för att hämta hem sonen så upptäcker vi mormor bärandes på simpan samtidigt som hon försöker plocka blåbär med bärplockare. Jag ropar till förskräckt: "Men mamma vad GÖR du?! Varför kånkar du på S, han kan ju gå själv!" Mamma berättar skrattande att när de gått ett tag i bärskogen och han antagligen blev trött och less så sa han till sin mormor: "Moooormooor, du får bära mej nu! Jag har tappat balansen - den ligger däääär borta!" och så pekade han långt in i skogen.

Hur kan man motstå ett sånt argument liksom?...Han är deras första barnbarn, kanske ska tilläggas ;-)