Under flera månader, när Cul var 7 år, så fick vi hålla oss alerta när vi var i närheten så att vi inte fick tänderna utsparkade eller iaf fläskläpp av den lilla gymnasten. Hon hade just lärt sig hjula och tyckte att det var ett utmärkt sätt att förflytta sig på, i hemmet och lite överallt. Värst var det under en helg hos kompisar i Finland. Det hjulades konstant... De har i och för sig stora ytor hemma hos sig men det blev lite jobbigt ändå. Svårt att prata med någon som mest är upp och ner och i full fart.

Under den här perioden var det mycket "Sikta mot Stjärnorna framträdanden" av barnen när vi umgicks med andra barnfamiljer. De uppträdde då inför oss föräldrar och vi skulle ge poäng och bestämma vem/vilka som vann. Inte lätt! Den helgen i Finland så skulle det tom hjulas (istället för att kanske köra) i bakgrunden på de andra barnens uppträdanden. 

Annars var "Pippis tjolahej-tjolahopp-steg" ett mycket vanligt sätt för Cul att förflytta sig på, hela barndomen. Nästan så att man kan komma på henne med det än... Ni vet väl hur man gör? Man småspringer men tar 2 hopp på varje ben. Hon fick mej alltid att le när hon gjorde så. Try it! :-D