Min mamma har alltid varit praktisk och inte tyckt om att saker gått förlorade i onödan. Hon växte dessutom upp på en lantgård med kossor, får, kattor - ni vet.

Att hon var en "doer" i världsklass visade sig när jag var i 11-årsåldern. Vi hade ett akvarium och den klart största fisken där, som vi gett ett namn som jag glömt, var en svart slöjstjärt. De senaste veckorna hade han fått en knöl på ena sidan och hans allmäntillstånd såg ut att  stadigt försämras. Han började anta en mer gråsvart än svart färg...Vi var alla oroliga men visste inte vad vi kunde göra åt saken. Man brukar inte direkt åka till veterinären med en akvariefisk, right? Så när jag kom hem från skolan en dag såg mamma allmänt nöjd ut. Hon berättade stolt att hon opererat fisken nyss. (!)

Hon hade kokat en stoppnål (större synål), lagt ut en ren tygbit på skärbrädan och sedan håvat upp fisken, tagit bort knölen och sedan släppt ner fisken i akvariet igen. Vilken hjälte-mamma! Fisken levde flera år till.!
Barn - pröva inte detta hemma! ;-)