När Simpan var 6 år och Cul 3 så bestämde vi att de skulle få en "extra" vaccination som hade tagits fram då och som inte ingick i grundvaccineringen när de var bäbisar. Den mot hjärnhinneinflammation typ B eller vad den nu hette. Det blir ju genast lite knepigare, det här med att bli stucken, när de blivit lite större och mer medvetna om vad som händer än när de är pyttesmå och blir stuckna mest varannan gång de besöker BVC. Jag gick med dom till vårdcentralen där en äldre distriktssköterska tog emot. Cul anade genast oråd när tanten tog fram sprutan. Hon började gråta och ville inte alls vara med, inte ens komma in i rummet. DÅ hände det oväntade: Sköterskan förberedde lugnt sprutan och sa till Simpan: "Den här sprutan kan du ta själv, eller hur? Och visa lillasyster att det är inge´ farligt alls." Simpan ville ju inte banga ur det storebrorsansvaret så han nickade modigt och "tjoff" så hade hon hjälpt honom att sticka in nålen i armen och sedan fick han alldeles själv trycka in vaccinet i armen. Under tiden hade Cul slutat gråta, släppt mina ben och fascinerat gått fram till dom för att se vad brorsan vågade göra. Sedan var det inga problem alls för "syster" att få sticka i lillflickan. Vilken pedagogisk sköterska! Säkert inte helt enligt regelboken...men mycket effektivt.