Förr, mer än nu, kunde man komma från 2 skilda matkulturer fast man bara bott 5 mil från varandra. Min mor hade växt upp i Björkhammar, Ostvik och pappa i Burvik, Bureå. Mamma på en "bondgård" och pappa med en drosk- och bensinstations-ägande pappa som fiskade en hel del på sin fritid. För mamma var fisk någonting som de ev. kunde köpa för att ge till katten på gården. För pappa var det vardagsmat.

När de var alldeles nygifta så kom pappa hem med en 20 kilos hel lax som han slängde i badkaret och sa åt mamma att "göra upp" den. Sedan åkte han på jobbet igen. Första timmen vågade mamma knappt titta ner i badkaret. Hon hade skymtat en hel fisk, stor som en spädgris, med ögon som knappt berättade om den fortfarande levde. Hon tog mod till sig och ringde till svärmor som gärna kom dit och visade svärdottern hur man gör upp en stooor-lax. Farmor visste verkligen hur man använde allt. Lax-skre (rest-köttet när man fileat) kunde man göra lax-aladåb av t ex.

Snart nog blev mamma riktigt duktig på att tillreda lax. Varje båtsemester så hade hon gravat en stor lax som sedan förvarades i båtens kölsvin/skafferi och utgjorde basen i många, goda lunch-under-gång-mackor hela månaden vi var till sjöss. Mmmmmm!