Jag är glad att mina barn inte alls fått min höjdskräck! De tyckte båda om att klättra i träd när de var barn och Sum håller ju "fortfarande" på genom att han bouldrar (klättrar på stora stenblock). När Cul var liten så hade hon ett favoritträd på gården som hon tyckte om att sitta och filosofera och leka i. Som ni kanske anar på fotot så hade hon en liten blå korg (till vänster) som vi kunde hissa upp fika eller dylikt till henne i. Och till höger ser man en flaska som hon hängt upp. Tydligen jättekul att sitta där och se allt lite från ovan...

Själv fick jag ta hjälp av sonen för att få mej ner från taket idag (målade). Upp kommer man alltid...men sen när jag skulle ner och ut på stegen igen så såg stegen så grymt instabil ut och benen blev som gelé! Tacka vet jag takvandringen i stenstan för några veckor sedan! Då hade vi iaf kroppssele och satt fast i en vajer hela vandringen. Man kan säga att den gången gick det mycket bättre för mej att bearbeta motviljan mot höjder, än vad det gjorde idag. Jag blev kanske lite övermodig efter stenstan-vandringen... En säkerhetslina är inte helt fel, go´vänner!