Jag är lite (o)road över utvecklingen av hur mycket leksaker barn har nu. Jag har märkt skillnad på hur det var när mina föräldrar var små, när jag var liten, när mina barn var små och ännu mer nu.  Kurvan på antalet leksaker per barn går verkligen hela tiden uppåt! Men jag är inte bitter hehe - antagligen var vi mer fästa vid de relativt få leksaker vi hade och har mer minnen förknippade vid varje enskild leksak. Eller har jag fel? Det finns t o m artiklar skrivna i ämnet - att 80-talisterna och framåt inte är rädda om- och sparar sina leksaker på samma sätt som tidigare generationer. Leksaksmuseer good bye liksom.

Ovan ser ni ett pussel, fortfarande intakt och i min ägo, som min syster och jag roade oss mycket med när vi var små. Det var roligt att sitta och fantisera runt det där pusselmotivet när man var i förskoleåldern...fastän vi visste precis hur bilden skulle bli när den var klar. Nästan så jag kan få den känslan fortfarande när jag sneglar på det! (har det på väggen)

Nedan ett rävspel från 40-talet (eller äldre) från när min pappa var liten. Det hade de säkert roligt med under mörka vinterkvällar när de inte kunde vara ute och busa. Att spelpjäserna är borta kan vi väl ursäkta ... efter 60 år.