Denna nytagna bild på en bäbis, i Sydossetien, i media, fick mej att komma ihåg en rolig händelse när Sum var nyfödd. Min svågers mormor Nancy kom och hälsade på oss, bl a för att se på bäbis-Simpan. Hon är antagligen född i början på 1920-talet och nästan så snart hon fick syn på Sum så bad hon mej, med bestämd röst, att hämta en till bäbisfilt, förutom den som redan fanns i närheten. Hon fick en filt och började genast att linda in gossebarnet i de båda filtarna enligt konstens alla regler - de som fanns på 1800-talet och bakåt, ni vet. Efter en minut så såg han ut som en fjärilspuppa eller "Jesusbarnet" i stallet. Eller för all del - som barnet på fotot - dock något mindre plågad... Sum har alltid varit ett väldigt varmlivat barn så ...så snart tanten gått så skyndade vi oss att linda loss det svettiga barnet och han såg klart lättad ut.

Att man lindade spädbarn förut (och än idag!) var tydligen för att de skulle bli raka och fina och för att då visste man var man hade dom - de kunde ju inte röra sig speciellt mycket med ben och armar hårt lindade mot kroppen. Men jag hörde en klok man på radion för nått år sedan som sa att det antagligen räddat livet på otaliga barn i vårt kalla land eftersom spädbarnen undslapp de dragiga stugornas värsta kyla när de låg där i sin kokong.