Min mormor gillade att väva trasmattor. Ibland tittade hon på morfar med en speciell granskande men uppskattande blick vid köksbordet. Morfar missförstod det inte som en amorös invit på äldre dar utan skyndade sej att säga: "Nej! Inte den här skjortan! Den är nästan ny och min favoritskjorta." Men inga böner hjälpte. Hade mormor sett att skjortan innehöll exakt rätt grönfärg till hennes gröna ränder i den matta som satt i vävstolen just då....så var snart morfars skjorta förvandlad till ett prydligt grönt mattrasenystan.

Intressant läsning om trasmattor:
http://www.gardochtorp.se/vara-kara-trasmattor.aspx?article=4264