Telefånig - jag?
Kobratelefoner ja. Mycket nostalgi med dom! - Tack för din inspirerande kommentar på gårdagens inlägg Aggisen! Man blir glad av svensk design när den är som bäst - det känns aldrig omodernt. De nya kobratelefonerna är inte alls lika fina tycker jag. Det kultiga med dom gamla kobrorna är ju framför allt undersidan - där man slår numret och där "klykan" är den röda knappen i mitten. Vi som minns när Abba vann med Waterloo i Schlagerfestivalen minns nog åxå hur det lät när man slog eller snarare drog ett telefonnummer och skivan liksom åkte runt med ett tickande ljud. Ju högre siffror det var i numret desto längre tid tog det att slå numret. Slog man en nia så skulle skivan ticka runt nästan ett helt varv.
Mamma kastar inte saker i onödan - speciellt inte om de fungerar, så hemma hos mina föräldrar finns det 2 fullt fungerande, röda, kobratelefoner. Antagligen är en av dom den som syns på fotot i blogginlägget från igår. Så de är både snygga och tåliga.
De finns ju till salu på begagnat-marknaden men de är dyyyyra och vem vet om den man köper ens fungerar?
Tröstande tips från Cul till kobrafantaster (i och för sig inte en telefon men en klocka ;-) :
Men detta blir ju bara värra och värre. Säg inte att du även minns när man ringde till en växel för beställning av samtal eller då det var tre-siffriga telefonnummer...
nej där går gränsen - då får du prata med min far eller mor. Minns att pappas 3- eller 4-siffriga telnummer som de haft i burvik, när han bodde hemma, stod på insidan av skinnfodralet till hans kamera när jag var liten hehe
