När jag var liten (och även lite större) och vi hälsade på morfar och mormor (och våra morbröder som fortfarande bodde hemma) så hände det ibland att vi följde med mormor ut på gården i Björkhammar när hon skulle ropa hem korna. De kunde vara långt borta när hon började ropa/sjunga, säkert över 1 km ibland. Hennes "kulning" hördes dock långt och efter ett tag kunde man höra det avlägsna plingandet från ledarkossans Rosamundas bjällra.

Så här enkel var texten i hennes sång: "Rosamunda sköt-kokoooo". Upprepande gånger...Be mej inte översätta! Min mor vet inte heller. Den fungerade utmärkt i alla fall. Korna ville ju hem och bli mjölkade förstås...Lite läskigt tyckte jag att det var, när jag var liten, och alla kossorna kom gallopperande rakt mot oss, en del ivrigt  muuuuande.

För övrigt känner jag mej som 100 år som har såna här minnen! Jag sökte på internet om "kulning" och Wikipedia upplyste om att det förekom från medeltiden och fram till 1940-talet typ. Antingen menar de en mer avancerad form av ko-locknings-sång eller så har de FEEEL -det här var jag med om så sent som i slutet på 70-talet. Ju! 

Bilden: Lägdorna nedanför huset. Ser ni bron i mitten? Kossorna kunde vara på andra sidan den bron borta vid skogsbrynet, eller längre bort, men kom "snabbt" när mormor kulade.