När mamma var barn (40-tal) och bodde med sina föräldrar och 4 syskon på bondgården (hehe vad säger man egentligen? Det låter så barnboksaktigt..the farm) i Björkhammar, några mil norr om Skellefteå DÅ. Äh, jag måste ju ha ny mening nu! I alla fall - DÅ hade de en dräng, som hjälpte till med alla sysslorna på gården. Han var inte "den vassaste kniven i besticklådan" om man säger så, men var omtyckt och gjorde sitt jobb bra. Så drog de Riks-13 (föregångaren till E4:an) ca 1 kilometer från gården. Vägen syntes tydligt från huset och det började köras en hel del bilar och lastbilar på den nya fina vägen som i stort sett ersatte kostigarna (jaja, jag överdriver). Det här fascinerade drängen väldigt mycket. Ofta fann de honom vid köksfönstret, helt uppspelt sägandes högt: "Ein biiiil, ein biil deil!!!"   osv osv.

Den entusiasmen delade jag inte med honom, i bilkön på E4:an, på väg hem idag, kan jag säga.

Ordboken: Deil = till