Min pappa var i 6-årsåldern och kom hem till huset i Burvik med ett elakt jack i överläppen. En (annan) buspojke hade kastat en vass sten rakt i ansiktet på honom. Herbert, farsgubben, bestämde att besöket hos läkaren, inne i Bureå, kunde vänta till morgondagen. Då skulle han ju ändå dit och köra mjölkbil... Sagt och gjort. Läkare/sköterska tyckte lite synd om pojken eftersom det tar mindre ont att sy just när man skadat sej än dagen efter. De frågade om det gjorde ont och han svarade tappert: "He schwii nalta."

Översättning: Det svider lite.